FÖRKLARINGAR
* - Ch Chelsea's Memphis Blues är resultatet av en testparning
och han är funnen anlagsfri. Memphis Blues mor Ch Chelsea Blue var DNA-testad 2-2 och biopsitestad med endast
157 ppm. Eftersom kopparvärderna var så låga bestämde sig uppfödaren Linda M Freeman i USA att göra en
testparning mellan Ch Chelsea Blue och hanhunden Ch Sayles Bet Your Heart On Me (DNA-testad 1-2 och biopsitestad
187 ppm) en känd bärare. Ingen av valparna ur denna kull var sjuk i koppartoxicos. Ur denna kull kom bland annat
Ch Chelsea's Memphis Blue (DNA-testad 1-2 och biopsitestad 200 ppm). Denna hund hade alltså ärvt en frisk 1:a av
sin far och en frisk 2:a från sin mor.
Men Linda gav sig inte där utan för att verkligen vara säker på att Ch Chelsea Blue's ena 2:a var frisk parades
hennes dotter Ch Chelsea's Love Is Blue, även hon DNA-testad 2-2 och biopsitestad med de låga värderna 133 ppm, med den
engelska hanhunden Skewhill Clearly Lucky Lad (DNA-testad 1-1 och biopsitestad 287 ppm). Lucy Lad vilken själv kommer
från en testparnings kull i England då man fick fram att hans far Fantastic Lucky Blue var anlagsfri.
Man kunde se genom leverbiopsi att ingen av valparna i denna kull hade för höga inlagringar i kopparen. Ur denna kull
kom bland annat Chelsea's Blue Mountain Lady (DNA-testad 1-2 och biopsitestad 221 ppm funnen bärare genom koll av avkommor).
Det visade sig alltså Ch Chelsea Blue bar på både sjuk 2:a och frisk 2:a och Linda M Freeman kom fram till att
Memphis Blues hade både friska 1:or och friska 2:or. I vidare avel hos kennel Chelsea Blue har nu dessa friska 2:or
avlats bort för att det är lättare att hålla reda på friska 1:or.
Uppgiftlämnare Linda M Freeman och Malin Byberg
Leverbiopsi
Under 400 ppm koppar i levern är normalt.
400 - 600 ppm gränsfall och måste utredas vidare.
Över 600 ppm sjuk i CT.
I Sverige får man endast resultatet u.a. (= utan anmärkning) eller inlagring av koppar i levern (= koppartoxicos).
DNA-testning och tolkning FABALAB:s tolkningsschema
Kod 0 = Nedärver icke - anlagsfri
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd från båda föräldrarna.
Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen från båda
föräldrarna. Hunden nedärver därför inte sjukdomsgenen till sin avkomma.
Kod 2 = Nedärver med 50% möjlighet - bärare
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd från båda föräldrana. Hunden har fått en
DNA-markör som är kopplad med den gen som förosakar sjukdomen från en av föräldrarna, men inte
från den andra. Hunden nedärver därför sjukdomsgenen till sin avkomma med en risk på 50%.
Kod 4 = Nedärver alltid - sjuk
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd från båda föräldrarna. Hunden har fått en
DNA-markör som är kopplad till den sjukdomsförosakande genen från båda föräldrarna. Hunden
nedärver därför alltid sjukdomsgenen till sin avkomma.
