Om ”hundfolk” hade sagt till mig ”att om två år kommer du att åka till USA och visa hundar” hade jag skrattat högt. Jag hade inte ens en hund och hade heller aldrig visat en hund. Men så köpte vi Bedlingtonterriern Rasmus, Isotop´s Groupleader 2003. Det var början till mitt intresse som handler och som fick mig fast i hundsporten. Under de senaste två åren har vi åkt land och rike runt för att Rasmus skulle bli champion och jag själv få tävla i Juniorhandling.

Idag vid 2 ½ år är Rasmus svensk, norsk, dansk och även finsk utställningschampion och jag själv har för tredje året i rad kvalificerat mig till SM i juniorhandling. Det har varit två mycket lärorika år. Det är alltså tack vare hundsporten och all support jag fått av Malin Eriksson, som resan till USA blev möjlig. Nu väntade världens största terrierutställning Montgomery framför mig. Hello America, here I come!

Äntligen på väg
Resan började onsdagen den 28 september då det var dags att åka i sällskap med Malin Eriksson, kennel Isotop´s och min goda vän Ninna Odehag. Framför oss hade vi två veckor där vi skulle ställa ut hundar, tävla i Junior showmanship och se oss omkring i landet, vi skulle även hämta hem Malins hund Skalman, Ch Isotop`s Battery, som hade varit i USA två månader före oss, för att användas i avel. Från Arlanda tog vi oss till Reykjavik på Island där vi mellanlandade. Varför vi valde att flyga över Island berodde på att vi hade med oss Ninnas Bedlingtonterrier Wilde från Sverige som skulle ställas ut på sex utställningar. Det känns bättre att mellanlanda på en mindre flygplats när man måste lasta om en hund istället för att landa i Frankfurt eller i München.

Hemma hos Linda
Efter resan över Atlanten landade vi på Baltimores flygplats vid 19- tiden lokal tid, med sex timmars tidsskillnad var klockan då 01.00 på natten i Sverige. Vi blev varmt mottagna av Linda M Freeman, som vi skulle bo hos under vår vistelse i USA. Linda är Bedlingtonuppfödare och bor i Vienna i Virginia. Hon har också fött upp USCH Chelsea´s Rhapsody In Blues, som är mamma till vår Rasmus.

Allt är stort
På torsdagsmorgonen klev vi upp, lite trötta efter den långa flygresan. Vi tog oss till en mataffär i närheten för att handla lite frukost för de närmaste dagarna. Det var en stor mataffär vid namnet "Giants". Allt är stort i USA. Vi handlade lite allt möjligt, men det som jag var mest imponerad av var deras stora frukostbord. Man tog en liten box och lade i det man ville ha, allt från vattenmelon till grillad kyckling. Efter detta åkte vi hem och njöt av den goda frukosten.

Turister i Washington
Efter frukost åkte Linda med Ninna och mig till Washington DC. Malin fick vara kvar hemma och klippa hundar. Vi tog en subway in till Washington DC för att titta på Vita huset, Washington monumentet och Pentagon. Vi besökte också några intressanta museér. Det var ett underbart väder, solen lyste och det var varmt. Vi blev ganska trötta i fötterna efter ha gått så mycket, så det var skönt att få ta en subway hem till Linda igen.

Ninna och Linda framför Vita Huset

Baksidan av Vita Huset

Washington monument

Dags för utställning
Första utställningsdagen var redan på fredagen den 30 september. Vi klev upp jättetidigt för vi hade sex hundar att bada, föna och putsa som skulle ställas ut på Warrenton Kennel Club. Jag ställde ut tikvalpen Diva, Angels Blue Birgit At Glenmoor, som vid 10 månader debuterade i utställningsringarna. Det blev en lyckosam premiär för både Diva och mig. Hon slutade som Winners bitch och blev BOS vilket motsvarar bästa tik och bäst i motsatt kön här i Sverige. Det var också premiär för mig i junior showmanship. Eftersom det var min allra första tävling i USA så startade jag i klassen Novise Senior class. Jag fick deläga en av Linda Freemans hanhundar, Chelsea´s Foggy Bottom Blues, Foggy. Trots att jag var jättenervös, eftersom jag inte var säker på hur bedömningen gick till i USA, så stod jag och Foggy slutligen som vinnare i klassen. Det var min första förstaplacering, nu behövdes bara två till för att få tävla i Open Senior klass.

Min första placering i juniorshowmanship med Foggy

Så här går det till
För att förklara hur amerikanska utställningar går till så är det så att alla hundar som vinner sina respektive klasser, (puppy 6-9, puppy 9-12, Breed by Exhibitor, Open class) går sedan in tillsammans och tävlar om vem som blir Best of Winners. Hanhundar och tikar tävlar för sig i sina klasser. Winners Dog och Winners Bitch går sedan vidare till Best of Breed klassen där alla championhundar också tävlar. Det är där som BOB (vårt BIR), BOS (vårt BIM) och Best of Winners ska utses.

Ny utställningsdag
Lördagens utställning den 1 oktober arrangerades av Warrenton Kennel Club. Även denna dag blev Diva som jag visade Winners Bitch och fick 1 point. Det gick också bra för mig i junior showmanship och jag lyckades bli etta i min klass med Foggy och tog mitt andra första pris.

Nya framgångar
Tredje utställningen denna helg hölls söndagen den 2 oktober i Old Dominion Kennel Clubs regi. Jag visade återigen Diva till Winners Bitch med 2 points och lyckan höll även i sig för mig i junior showmanship där jag återigen placerade mig som vinnare i min klass med Foggy. Nu hade jag mina tre första pris som behövdes för att få tävla i den högsta klassen Open Senior klass. Den här vinsten var extra kul eftersom jag fick en stor medalj som pris och som kommer att få mig att minnas denna resa som något av det mest fantastiska jag varit med om, hittills.

Min 3:e första placering i juniorshowmanship med Foggy

Måndag den 3 oktober
Nu fick vi några dagars vila. Vi packade väskorna tidigt måndag morgon och lastade in alla hundar i Lindas stora van för att åka från Vienna mot New York. De närmaste dagarna skulle vi bo hos Howard Salomon som var en av Lindas valpköpare. Resan till New Jersey tog närmare fem timmar och vid 13-tiden var vi framme hos Howard som bodde i ett vackert hus i en förort, en timmes resväg från New York. När vi väl var framme tog vi bussen till New York City och sedan tåget till Bronx för att hälsa på en av Lindas vänner. På tillbakavägen shoppade vi loss på Macy´s. Himmel så mycket kläder som det finns där i det nio våningar höga shoppingcentret. Jag blev alldeles till mig.

Vy över Manhattan, New York

Shopping i New York
Tisdag var en lika fantastisk och skön morgon som vi haft sedan vi kom till USA med solsken och värme. Vi åkte med pendeltåget till New York igen och spenderade förmiddagen med att shoppa, återigen på Macy´s. De har bland annat en hel våning med vackra dräkter. En hel fantastisk upplevelse för oss som visar hundar. Det slutade med att jag köpte två fantastiskt fina dräkter, eftersom jag också tjänat en del pengar som handler till Diva. Ninna och jag passade också på att prova balklänningar. Det var så himla kul och vi såg så eleganta ut. På eftermiddagen åkte vi runt i New York och såg bland annat Ground Zero. Vi hade också tänkt besöka Frihetsgudinnan, men tiden räckte inte till.

Viktoria och Ninna provar balklänningar

Järnkorset vid Groundzero

Musical på Broadway
På kvällen bjöd Linda oss på Broadway där vi såg The Producers. Pjäsen var fantastiskt rolig. I handlingen fanns en skådespelerska som spelade svenska, det lät så kul när hon pratade svenska med amerikansk accent. Vi skrattade så vi tjöt. Det var fantastiskt roligt att få uppleva detta och att få se New York by night. Stort tack till Linda, det blev en fantastisk kväll!

Skön vilodag
Alla utställningar och turistande sliter och därför var det så skönt att få en hel vilodag på onsdagen hemma hos Howard. Vi tog hand om alla våra hundar och hade det lugnt och skönt. Vi sov faktiskt ända till lunch och gick sedan på stan där Howard bodde, en liten förort med många söta och små affärer, även där lite shopping. Vi gick och åt på en riktig Amerikansk pizzeria, pizzorna smakade så gott. På eftermiddagen var det dags att fixa till hundarnas utställningsfrisyrer igen inför helgens utställningar The National Speciality. På kvällen gick vi ut och åt tillsammans.

Morris and Essex
Torsdagen den 6 oktober, början på vår andra vecka i USA, var det så dags igen för utställning. Det här var den första dagen på 2005 års National Speciality som inleddes med utställningen i Morris and Essex in Somerset. Den här dagen var lite speciell för Wilde hade bara två poäng kvar för att bli Amerikansk utställningschampion. Gissa om Ninna var nervös! Och vi andra för den delen också.

Wilde blev AMCH

Små golfbilar
På utställningsplatsen fick vi stå med Lindas van långt bort från utställningsområdet. Vi fick åka små golfbilar till och från ringen, det var annorlunda, men otroligt roligt. Det blev en fantastisk dag för oss svenskar. Wilde blev Winners Dog och tog en 4 points major och blev därmed Amerikansk utställningschampion. Stort grattis till Ninna och bra jobbat Malin som visade honom. Vi var otroligt glada över att det gått så bra. Diva blev den här dagen tvåa i sin klass. Den här dagen var det ingen junior showmanship.

Lindas van

Mot Philly
På fredagsmorgonen 7 oktober var det dags för oss att åka mot Philadelphia. Vi deltog inte på utställningen i Devon med hundarna utan bara i Juniorhandling. Istället åkte vi på en agilitytävling där 19 Bedlington var anmälda. Det var kul att få se så många Bedlington samtidigt som visade vad de gick för utanför utställningsringarna. Det var otroligt roligt, men dagen slutade med att det började regna rejält.

Fjärde vinsten
På eftermiddagen åkte vi till utställningen då Ninna och jag skulle tävla. Jag tävlade återigen för fjärde gången i Novise klass i junior showmanship, vi hade nämligen glömt att säga till att jag var uppflyttad till Senior Open klass. Jag vann den här dagen också och hade nu fått mitt fjärde förstapris.

Hemma hos Valerie
På fredagskvällen brakade regnvädret loss ordentligt. Det fullkompligt öste ner. Vi bodde hos Valerie Armstead i Philadelphia. När vi packat in alla hundar, burar, väskor och allt annat så bjöd Valerie på en jättegod middag med lasange och ceasarsallad. Sedan slocknade vi sött och snabbt för vi var bara så trötta.

Regnade bort
Lördagen den 8 oktober, då började utställningarna igen. Vi gick upp jättetidigt för att bada, föna och putsa våra sex hundar. När vi själva ätit frukost, duschat och klätt oss och var färdiga att ge oss av i Lindas van mot utställningen i Devon, så fick vi reda på att utställningen var inställd på grund av regnet. Hela utställningsområdet var som en mindre sjö och det var omöjligt att genomföra den. Gissa om våra mungipor slokade. Det var naturligtvis jättetråkigt för oss, men det är sånt som händer i USA. Under denna dag passade vi istället på att vila lite och så lekte vi med Valeries fem små ursöta Bedlingtonvalpar som också badades och klipptes av Malin. På eftermiddagen åkte vi fyra, jag, Malin, Ninna och Linda in till ett av Philadelphias största shopping varuhus. Vi spenderade flera timmar med att titta på och köpa saker.

Vattnet forsade fram
På lördagskvällen regnade det fortfarande, men Ninna, Malin, Valerie och Becky, som äger en valp från Howard Soloman och jag bestämde oss i alla fall att åka in till Philadelphia och äta middag. Man kunde säga att staden var mer eller mindre översvämmad. När vi gick gata upp och gata ner så blev vi helt genomvåta. Så mycket vatten, det bara forsade längs gatorna och det blåste jättemycket. Jag trodde jag skulle lyfta från jorden. Vår middag blev, ja, jag vet inte riktigt. Det som vi åt hette hoggies och det var ungefär som en kebab med bröd, lök, sallad, kött, ost, men ändå inte.

Crazy Swedish
Vägen hem igen blev lite krånglig, det var så mycket vatten att vi inte kunde komma fram överallt. Som tur var körde Valerie Volvo.Trots att vi var genomblöta bestämde vi svenskar att vi skulle äta iskall glass. ”Crazy Swedish”, tyckte dom. Vi körde till en stor glassbar, vi beställde först och främst en stor kopp varm choklad. Så att vi blev lite varma i kroppen. Sedan var det bara att hugga tag i de stora glassarna. Jag fick ett stort glassfat med sex olika kulor med tre olika toppingar och frukter. Jag förstod inte vad jag hade gett mig in på, men gott var det. Det blev en lyckad dag trots den inställda utställningen.

Äntligen Montgomery
Söndagen den 10 oktober. Dagen med stort M – Montgomery som är världens största Terrierutställning. Tänk att få vara med om det! Den regnade inte, men hela utställningsområdet var som en enda lervälling eftersom att det hade regnat dagarna innan. Nu förstår jag varför den ibland kallas för Mudgomery! Den här dagen hade också National Bedlintonterrier Club sin rasspecial och 73 Bedlingtonterrier var anmälda, och största klassen var Best of Breedklassen med 32 anmälda hundar. Jag fick visa Chelsea´s Rootbeer Float, Rootie, från Lindas kennel i den klassen. Vi blev utplockade och gick vidare vid den första urgallringen, men blev sedan inte vidare placerade. Diva som jag visade blev tvåa i sin klass. BOB, Best of Breed blev Ch Sangeo Farscape, Talyn. Det här var Talyns andra förstaplacering på Montgomery, då han även vann 2003. Tyvärr så kolliderade rasbedömningen med junior showmanship så det blev ingen start för mig alls i Senior Open klass. Så nu måste jag bara åka tillbaka, minst en gång till!

My Lucky American Dream
Men nu till det allra, allra bästa med min resa. Efter Montgomery följde jag med Bedlingtonuppfödaren Diane Pearson, kennel Ashcroft hem till hennes hem i Honey Brook i Pennsylvania för att få titta på hennes Bedlingtonvalpar. Hos Diane var också Sandra Bethea som äger Talyn, Sangeo Farscape. Diane hade tre valpar hemma från två olika kullar, en blå tik, en liver and tan och en leverfägad. Jag skulle välja en av dessa valpar till min egen. Efter att jag varit tillsammans med valparna hela kvällen och dagen efter och fått hjälp av både Sandra Bethea och Malin Eriksson, bestämde jag mig slutligen för den leverfärgade tikvalpen som då var 10 veckor gammal. Jag har döpt henne till Ashcroft Lucky AmericanDream. Namnet har hon fått av att hon är född i USA och för mig är hon en lycklig dröm som nu blir verklighet. Jag tänker kalla henne för Elvira. Pappa till Elvira är Ch Sandon N´Oakhill Cheyna´s Cheylo, bror till Winnie, USAs vinstrikaste Bedlingtontik hittills i år och mamma är Ch Ashcroft Sangeo Sonoma. Morfar till Elvira är Talyn som är otroligt framgångsrik både i utställningsringarna och som agilityhund och som blev USAs vinstrikaste Bedlingtonterrier 2003. Nu längtar jag otroligt mycket till slutet av februari nästa år då jag får åka tillbaka till USA för att hämta hem min lilla, Elvira som då har blivit åtminstone sju månader.

Elvira och Viktoria

Elvira oktober 2005

Packa för hemfärd
På måndag 11 oktober kväll var vi åter hemma hos Linda igen i Vienna. Efter att vi städat ur vanen och ordnat med hundarna åkte vi in till Viennas centrum för att äta middag. När vi kom tillbaka var det bara att börja packa allt inför vår återresa till Sverige.

Tisdagen den 11 oktober
Vi gick upp tidigt och åkte till Lindas veterinär för att avmaska Wilde och Skalman som skulle få följa med hem till Sverige igen efter att ha bott hos Linda under ett par månader som avelshund. På eftermiddagen blev det lite mer shopping, för att göra slut på våra sista dollar. Sedan blev det bråttom att åka till flygplatsen i Baltimore och vid 21-tiden bordade vi planet för att åka hem till Sverige igen. Det var svårt att ta avsked från Linda, vi hade haft ett par underbara veckor, med mycket skratt och tokigheter med språket. Återigen mellanlandade vi i Reijkavik och var på Arlanda vid lunchtid onsdagen den 12 oktober, där vi blev mötta av våra familjemedlemmar.

Fantastisk resa
Nu är jag tillbaka i vardagen igen och kan se tillbaka på två underbara veckor som jag sent kommer att glömma. Framför allt har jag lärt mig, eller försökt lära mig hur det amerikanska utställningssystemet fungerar. Jag har fått chansen att träffat många uppfödare, fått nya kontakter och vänner för livet. Stort tack, framför allt till Linda M Freeman och Malin Eriksson för att jag fick möjlighet att följa med på denna resa och tack Ninna för härligt och trevligt ressällskap. Tack också till Svenska Kennelklubben för resestipendiet.

Västerås den 23 oktober 2005
Viktoria Lidsell